Hur vi hamnade på detta upptåg vet jag inte men nu var det göreborgsvarvet som skulle springas. Alltså hallå, fatta att det är 21 km och påpekas kan ju att både jag och lunkan bara sprungit 1mils lopp.. Detta var alltså dubbelt så långt och lite till... jajaja går det så går det!

Vi hade planerat dagen, eller inte vi. Lunkan fick inte va reseledare eftersom att hon har noll koll!! Men nu var det i alla fall planerat så lunkan dök upp hos mig vid 07.15, vi packade och repeterade tusen gånger:

-har du med startbeviset?

-check

- har du kollat så att du verkligen tagit med startbeviset?

-check

så fortsatte det.. Gröten slank ner, elektrolyterna blandades, likaså proteindryckerna och bananerna packades. Vi begas oss iväg lite senare än reseplanen. Jag började känna mig sjukt stressad efter att den ena facebook uppdateringen efter den andra talade om att det var stora olycker längst vägen, vägarbete som försenade trafiken etc. etc.

Herregud tänkte jag, kommer vi ens att komma till start? Vi ska upp till gbg, parkera bilen, ta oss till startområdet, hämta ut nr lappar... hua hur ska detta gå?!

Tror Lundgren kände av min stress och vi hann inte mer än till strövelstorp (10min hemifrån) så utbrister Lundgren

- nästa år tar vi tåget!

Gasa för helvete tänkte jag!

Och gasa gjorde hon, surfade på facebook, svarade på sms och tittade väldigt mycket bakåt hela tiden.

Herregud kommer jag ens att överleva fram till start.

Sådär fortsatte vår resa upp till göteborg, med skräckblandad förtjusning. Både inför lunkans chaförs egenskaper och loppet. Loppet på 21km!!!!

och med jämna mellanrum jämrade Lundgren sig:

-Jag måste kissa

- Inte nu, kör

Ja på det stora hela en fantastisk resa till götlaborg:-)) Väl där skulle vi ta oss ut till volvo och parkera samtidigt som trafikmedelandena haglade in. Trafikkaos här och där osv. Vi bestämde oss för att sätta på GPS en som inte ville funka så då tog vi GPS 2 varpå den första oxå började funka:

ett eko gick ggenom bilen var gång dom hade något att säga:

-Kör västerut

-Kör västerut

och ovanpå det Lundgren

-VAR SKA JAG????!!!

-Följ vägen....

Vi kom till sist fram till parkeringen, lastade ur bilen och njöt av utsikten....:

Det var tydligen fler som inte hade fått stanna och kissa......

Vi bytade om, kände på värmen, 31 grader. Oh my... hur ska detta gå, jag som inte tåler värme!!

Vi tog bussen ner mot start och här var folk vill jag lova. Likt boskap vallades man runder, nr lapp, väslkan ska lämnas och man måste gå på toaletten.... om och om igen. För det är så det funkar. Bara för att man vet att det är jätte lång kö till toan så MÅSTE man gå. Man blir psyck kissnödig. Vi gjorde allt för att gömma oss från den varma varma dagen innan start. Ishallar är väldigt trevliga att besöka, dom är dock mindre trevliga när man går ur dom och slås av värmen.

Starten närmade sig och vi begav oss till startgrupperna. Jag startade 2 startgrupper innan Lundgren så vi skiljdes nu åt och eftersom att mottagningen var död hade vi bestämmt vart vi skulle mötas när vi gått i mål. Lite oroliga var vi att någon av oss skulle hamna på sjukhus och att den andre inte skulle kunna få reda på det. Jajaja de får vi ta då.

Till tonerna av You are Amazing startade mitt lopp och med tankarna på Lisa (jag sprang med hennes startbevis) började så jakten på de 21 km. Jag såg ut en tjej i blå tröja som blev min hare. Hon sprang lite fortare än mig, perfekt. Hon var dock lite fejk, för hon sprang en bit och gick en bit och så om igen. Det fattar jag inte riktigt, är det ett springlopp så ska man springa! Det är liksom det som är grejen. Första 3 km är som alltid lite jobbiga och det var varmt, jag sprang i allt vatten jag hittade på vägen, vattenspridare, duschar och barn med vattenpistoler. Vilken publik och vilken känsla att bara beta av km efter km. 

Jag var lite nervös över sportdrycken eftersom att mångas magar inte fixar den.... Men var tvungen att ha den så jag tog lite sportdryck och lite vatten, funkade fint! Men toa köerna vid vattenstopen visade att mångas andra magar inte tålde den...... hehehehe.....

Så uppenbarades denna gigantiska bron som skulle passeras... Nu utmanade jag mig själv! Och det gick. Det var dock lite läskigt eftersom att det fanns typ såna här viltgaller mitt uppe på den, hade inte vart kul att trampa fel här...

Banan gick oförskämt bra och jag hade roligt nästan hela tiden, massor med folk att titta på:-)Ibland oxå svårt att hålla sig för skratt när man springer förbi killar med så tajta löpbyxor så att man liksom ser att dom kör cocki on the cocki... so to speak.. Ja ni fattar, å inte kan man låta bli å glo heller. fast att man hela tiden tänker.. titta inte titta inte!

Sista 2 km hade jag lite problem med höger fot eftersom att jag var så blött om fötterna att högerfoten hade börjat kasa rundor så det skavde fint under foten.... jag intalade mig själv hela tiden, tänk på nå annat..

Efter 2 h och 41 min så uppenbarades så målet!!!!!! Herregud jag både lever och och har sprungit 21km. Känslan att springa in där var enorm... Kroppen hade så mkt adrenalin och endorfiner samtidigt som den egentligen var ganska trött... Men den var väldigt stolt över sig själv!!!!

När vi kommit i mål slussades alla trötta människor framåt medans folk stod på pelare och skrek vart man skulle lägga chipet etc. Här var inte sjuktältet bara ett litet tält som de var ute på banan, här var det ett helt party tält där dom staplade folk på hög. Förmodligen folk som inte tränat så mkt på groddhopp som jag och lundgren hade gjort:-) 

Sen kommer de nhär finna delen... Banan, kexchocklad och hur mkt vatten man vill- underbart!!!!!!

Jag träffade Lundgren på vår träffpunkt, vi satt å klappade varandra på axeln och skröt om hur jävla bra vi är.. Vi begav oss mot bilen och vårt omklädningsrum, blöta, trötta, hungriga och kissiga.

Vårt omklädningsrum var stort fint och luftigt. Personerna bakom oss såg rakt in i vårt omklädningsrum, men vad gör det när man precis sprungit ett halvt maraton!!!!

Nästa år har vi i alla fall en tid och slå eftersom att vi nu faktiskt vet att vi orkar och kan springa 21km. Lunkan sprang på 2,26 och jag på 2.41

Nästa år går vi dessutom all in för helsingborgs marathon, så nu jäklar ska det hoppas groddhopp:-)))))

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hade väl lite på skoj sakt hela året att jag skulle springa Helsingborgs Marathon men handen på hjärtat... Det fanns nog inte så mycket substans till uttalandet. Jag tvångsspringer ju lite gran, är ganska dålig men älskar verkligen duktighetskänslan ...

Saker och ting går ju uppenbarligen framåt och allt moderniseras. Tid är pengar på alla håll och detta har uppenbarligen flygbolagen anammat... För ca 13 år sedan flög jag ca 10 ggr om året. Då var det tre flygvärdinor som stod ute i gången. En fram,...

Jobbiga! De följande ca första 10 sättens som följer är också mötes människor/ pendlarplatser. Dvs att främre delen av planet är alltså den lugna delen och är planet inte fullt så är det störst chans att man på denna delen får sitta ensam på sättet...

En arbetskompis till mig Farbror J är med och jobbar på Gotland ibland, typ 5 gånger om året. Han har själv vart pilot med eget litet flygplan och lär mig allt möjligt om flyg. Vissa saker är nyttig kuriosa och vissa saker ... Hade kanske vart bättre...

bland så händer det att man inte lyckas komma på planet i tid.. dvs så i tid att man kan välja sin plats. Så hände denna morgon. Jag fick sitta ytterst mot gången sidan om en välklädd man i kavaj som satt vid fönstret. Han var fullt fokuserad på Ip...