Senaste inläggen
Hade väl lite på skoj sakt hela året att jag skulle springa Helsingborgs Marathon men handen på hjärtat... Det fanns nog inte så mycket substans till uttalandet. Jag tvångsspringer ju lite gran, är ganska dålig men älskar verkligen duktighetskänslan av att ha sprungit. Och framför allt älskar jag känslan av att göra något som känns omöjligt för mig.
Nåväl detta var första gången Helsingborg skulle få ett eget marathon och visst fanns tankarna i bakhuvudet att det hade vart coolt att springa första upplagan..
Tiden kröp närmare men fakta var att jag fortfarande bara sprungit en halvmara som längst.. inte toppentränad.. skulle de gå och ville jag?
2 veckor innan sa en jobbkompis: Nu anmäler vi oss, på fredag kan man efteranmäla.. Sagt och gjort.. Anmälda och klara. Och det hela var ett faktum.. Fick lite panik helgen innan och kände att jag måste öka distansen jag kunde springa.. Så på med dojorna.. Det blev en lunk från Helsingborg till Ängelholm 2,9mil.
Kanske inte det allra smartaste att ta denna dsitansen veckan innan ett marathon.. Men mitt huvud behövde de, mitt huvud behövde ett kvitto på att det kanske var möjligt.
Så var tävlingsdagen där... Pigga och glada och fulla av förväntan... och nervös... skulle de gå.. Mitt enda mål var att springa hela tiden. För för mig räknas bara ett lopp om man springer, att gå och springa om vart annat gills inte..
Så gick starten.. Känslan var fin och jag och Kajsa hade sällskap. Jag har aldrig sprungit utan musik, aldrig sprungit och pratat med någon.. men jag både sprang och talade med Kajsa. Och det var en bra känsla i benen. Min plan var att ta det överdrivet lugnt men kändes fint så låg lite snabbare än vad tanken var. 7flacka km blev en bra uppvärmning.
Sprang med Kajsa i typ 1,8 mil sedan ville hon dra på. Jag låg kvar i mitt tempo och sakta men säkert betade jag av kilometer för kilometer. Började bli lite trött i huvudet och gjorde allt för att hitta motivation. Tänkte att jag måste springa 3mil för där kommer min familj att stå.. Men det är något som händer med psycket desstu längre tiden går, det mattar liksom av och man går igenom alla känslolägen. Jag började närma mig min andra milstolpe som var halva loppet. Hade fortfarande ok tid men nu började de kännas i benen. Och när jag hade passerat halva började publiken skrika..
- Kom igen nu ni har bara halva kvar..
Jäkla människor.. Halva kvar... de vill man vill inte höra när man börjar bli trött och grinnig... att man ska springa lika långt till!!!!
Här upplevde jag den fina väggen.. benen blev sirap, ork och motivation tog slut och bara tanken på att vi nu skulle upp och springa i pålsjöskog där jag springer var dag.. kändes omotiverande..
Nu kände jag hur arg jag blev från tå till topp, hur den där trotsiga och naiva Caroline kom fram. Jag stängde av klockan och bestämde där och då att JAG SKA IMÅL OM JAG SÅ FAN SKA KRYPA IMÅL VID MIDNATT!!!!!
Jag brydde mig inte om tempot, försökte hämta tillbaka ork med energigeler (som jag väntat för länge med). Jag närmade mig 3 mil där min familj skulle stå.. Jag såg dom och kände gråten komma upp i halsen, helst ville jag bara säga: TA MED MIG HEM, VI SKITER I DETTA NU..
Den där känslan när lårmusklerna liksom stelnar till och man kan inte göra något annat än de man gör.. armarna har börjat kännas som bly och man helst vill släppa dom, när man känner sig ensam och omotiverad att fortsätta.. Där var jag nu.. Men nej jag skulle fan i mål så var det bara.. Steg för steg, kilometer för kilometer..
Efter Sofiero springer man ner för en ganska brant backe.. OMG!!! När man får springa och bromsa i var steg, när vart broms steg känns som den sista rörelsen du gör, när det känns som benpipporna liksom ändrat riktning i din kropp... Försökte peppa mig själv.. 4km kvar.. Kämpa för fan Caroline, har du kommit så här långt så ska du fan i mål.. KOM IGEN
Äntligen nere.... så kom de vi alla så fasat över... Serpentinbacken... SERPENTINBACKEN..
Den är en evighet lång..... och du har redan sprungit typ 2,9mil...
Här hade jag bestämmt att jag skulle få gå lite. Enda stället på hela banan som jag skulle få gå.. om jag kom hit..
Å nu var jag här.. Sprang en bit upp men när jag kände att mina lår var på väg att tacka för sig, gick jag en bit. I efterhand var detta nog mycket dumt.. Det var jobbigt att göra en annan rörelse än jag gjort de senaste timmarna.. och.. när jag väl uppe för backen skulle börja springa igen... musklerna hade liksom hunnit stelna till och det kändes verkligen som att jag nu sprang på benpipporna.. Tårarna hängde verkligen i ögonen och jag var helt slut både fysiskt och psyckiskt... MEN DE SKA FAN GÅÅÅÅ..
Så i typ tusen minuters tempo tog mig steg för steg mot mål. När jag sprang ner för tinkarpsbacken kunde jag se målet.. Jag kunde se de som hade känts som en omöjlighet.. Å jag skulle springa i mål, jag skulle klara det!!!!!
Men vart steg kändes som de sista, de gick inte att få upp farten. Alla som mötte mig såg nog att jag va helt förstörd. Alla kom med peppande kommentarer:
- Håll ut, de inte långt kvar...
Sista drickastoppet tog en sjukvårdare tag i min arm och frågade hur jag mådde. Jag tittade snabbt på henne och ljög
-Jätte bra tack
Dom skulle bara våga försöka sig på att stoppa mig nu..
Dessa 2 små kilometer ändes som en evighet, dom tog aldrig slut.. men så kom det .. UPPLOPPET....Jag gjorde det.. Kalla kårar över hela min kropp och när jag såg min familj, sprutade tårarna och min kropp.. Jag hade så ont i varenda cm av min kropp att jag trodde jag skulle falla sönder om någon rörde mig..
Heeeeelt knäckt, gråtande och FANTASTISKT Stolt över mig själv korsade jag mållinjen med orden
-JAG SKA ALDRIG MER SPRINGA ETT MARATHON I HELA MITT LIV
Jag som för något år sedan inte i min vildaste fantasi kunde tänka mig att springa 1mil avslutade precis ett Marathon. Inte vilket marathon som helst. Min egen hemstads allra första marathon!!!!!!!!
Med en usel tid i jämförelse med alla som kan springa på riktigt.. men...
I diiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiid it!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Och ja det har lagt sig lite nu, jag kommer göra det igen. Helt klart! Nästa gång ska jag gått ner lite först och vara lite bättre tränad;-)
Saker och ting går ju uppenbarligen framåt och allt moderniseras. Tid är pengar på alla håll och detta har uppenbarligen flygbolagen anammat... För ca 13 år sedan flög jag ca 10 ggr om året. Då var det tre flygvärdinor som stod ute i gången. En fram, en i mitten och längst bak och hade säkerhetsgenomgång innan planet ens började rulla. Det pekades och visades med flytvästar, nödutgångar och syre etc. En riktig säkerhetsgenomgång al'a Hipp Hipp( http://www.youtube.com/watch?v=lvMlXFJ-JBU&feature=youtube_gdata_player) har ni inte sett den så kolla och jag lovar att ni får dagens grav,underbar! Sedan för en sisådär 10 år sedan moderniserades detta en anning, man fick istället se en liten filmsnutt med samma innehåll. Det var syre, nödutgångar och flytvästar. Nu hade man även sparat in lite tid här på att visa denna film medans planet började rulla ut mot startbanan.
De senaste året har tiden för detta krymp avsevärt.... Likaså informationen.
Medans planet gasar ut mot startbanan säger flygvärdinna .
- Säkerhetsbältet knäpps, dras åt och lossas genom att lyfta på locket.Ni har 2 nödutgångar fram och två bak. Under var stol ligger det en flytväst och nu ska vi visa en tyst demonstration hur denna fungerar. Sedan visar hon under ca 15 sek hur man trär denna över huvudet, spänner fast den och dessutom kan blåsa i denna manuellt. Thats it!
Denna information tar ca 80 sek...... Genomgången går ca 6 min snabbare än för 13 år sedan.
Och! Syret vart tog det vägen?! Dom har inte bara sparat in på landtiden för att få mer lufttid där dom tjänar pengar, dom verkar även ha sparat in på syret!!!
Och nu det allra värsta, igår när jag sitter på flyget har dom sparat in ännu 15 sekunder.
Nu säger dom bara att under var stol finns en flytväst OCH vill man veta mer om hur denna fungerar så kan man läsa i en broschyr som ligger i stolsfickan framför dig.
Detta är en skrämmande utveckling. Vad blir nästa steg? Syret är borta, man får inte reda på hur flytvästen fungerar...
Om 10 år kommer jag nog inte att våga flyga nå mera. Skulle kunna tänka mig att det inte finns några piloter längre kanske. Det kanske rent av är så att den som går planet först helt sonika är den som får flyga planet.
- Till dig som sitter i cockpit, Vill ni veta hur man flyger detta planet kan ni läsa i broschyren som sitter i fönstret framför er!
P.S Chansa aldrig på att släppa på personer med ledarhund först. Ni vet inte när piloterna försvinner... Och det är första personen som kommer på planet som ska flyga detta!
/Carro
Jobbiga! De följande ca första 10 sättens som följer är också mötes människor/ pendlarplatser. Dvs att främre delen av planet är alltså den lugna delen och är planet inte fullt så är det störst chans att man på denna delen får sitta ensam på sättet/dubbelsätte förstås.... OM inte det är så att när planet börjar fylla på stoppar dom folk att gå fram eftersom att de försöker fördela vikten så att det är flest folk bak, när alla har satt sig så kommer det en ensam förälder med en unge dom måste ha sidan om sig på planet... Då är det kört för då kommer dom till främre delen av planet eftersom att dom sparade lediga platser där..... För övrigt så borde man kanske överväga att checka in barn som bagage! Fi jäklar vad dom kan få en på dåligt humör.. Skriker, stönar, snorar och model äldre.. Dom tjatar, dom tjatar någon så alldeles förskräckligt så att mammaorna ska nog tacka sin lyckliga stjärna att planen byggdes med icke öppningsbara fönster!!! I mitten av planet, dvs vid vingarna/motorerna hamnar folk med möjligtvis något lägre intiligens... Det är nämligen här det låter som mest... Och skulle propellern lossna så är det typ här den kommer att slaisa benen av folk... Ja det händer kanske inte men bara tanken på att få benen avskurna av en skenande propeller gör att man inte vill sitta här.. Vid nödutgångarna hamnar ofta folk som är lite flygrädda, jag vet inte riktigt hur dom tänker.. Dom verkar tänka att det bara är att hoppa av om det nu skulle gå åt fanders.... Jag är tyvärr övertygad om att det inte är så lätt...
I backre delen av planet hittar vi stressande folk som har brottom, dom springer sist på planet och springer av planet först. Dessa människor sitter alltid och läser viktiga dokument, jobbar med sina lapptopps och har oftast ett lite större handbagage då dom som sagt är stressade. Det är ofta lite jobbigt att sitta sidan om dessa människor då de breder ut sig med alla sina saker och inte helt ovanligt så svettas dom!!Här bak hamnar ochså familjer. Eftersom att familjer oftast reser tillsammans när de ska på semester etc. så stänger dom liksom av hjärnan och därför hamnar de här på utspridda platser vilket innebär att de sitter och skriker till varandra, skickar saker så som nappflaskor, blöjer etc. Deras barn sitter ofta och bråkar med varandra och inte helt ovanligt att dom har någon form av kapplöpning i gångarna.. Får man lov att fälla andras barn?:-) Den sista gruppen som hamnar här är ovanliga flygresenärer. Förutom att detta är den stökiga delen av planet så finns det fler negativa sidor med det. Om man tex har tänkt sig att äta något på planet så tar det inte bara långt tid innan matvagnen kommer det mesta att vara slut när den kommer hit.
Så vart ska man då sitta? Man ska sitta typ 3-5 raden framifrån för att:
1. det är lugn
2. du kan handla mat om du vill
3. du störs inte av motorerna
4. du slipper oftast barn
5. du kan sitta i lugn och ro när alla andra stökar med handbagage och grejor
etc. etc. etc
om.....! det inte är så att man bordar planet i framänden istället och bak, då är allt tvärtom:-)
Ni ser det är minsan inte bara att hoppa på ett plan. Man måste ha en strategi. Min strategi är som ni märker väldigt noga genomtänkt;-)))
/Carro
En arbetskompis till mig Farbror J är med och jobbar på Gotland ibland, typ 5 gånger om året. Han har själv vart pilot med eget litet flygplan och lär mig allt möjligt om flyg. Vissa saker är nyttig kuriosa och vissa saker ... Hade kanske vart bättre att inte veta....
Han har tex lärt mig att man alltid lyfter och alltid landar i motvind, dvs att planen kör på samma håll på banan... Och... Det är ju bra... Då slipper man ju krocka i alla fall , toppen! Det där med motvinden minns jag inte riktigt varför... Men det hade helt säkert något med luft att göra:-)
Han har oxå lärt mig att det är inga problem att flyga även om en av motorerna lägger av.. Och.. Det är ju oxå bra... Såvida den andra inte går i sönder vill säga:-( Då har man typ ingen motor kvar.... Och.. Det är ... INTE BRA!
Jag är så fascinerad över hur dessa små "skottkärre- hjul" orkar hela planet, dvs det sk landningsstället. Men undrar ju såklart om man inte kan få punktering eller om dom kanske inte vill fälla ut sig. Det har han oxå lärt mig.. Då får man dumpa bränslet från planet och buklanda, då bör vi inte sitta längst fram i planet... Oki.... Här någonstans kände jag kanske att jag nog kunde tänka mig att sluta fundera på om och ock.. Men Farbror J har lärt mig så mycket mer.
Viktiga knappar i cockpiten har olika lås/ kombinationer för att man inte ska råka trycka på dessa av misstag.. Tex själva avstängningen/tändningen sitter under en någon form av lucka som man måste öppna.... Men! Det har hänt att någon flyg snubbe fick hjärnsläpp och öppnade luckan och vred om mitt under en flygtur...... Och... Det är inte bra!
Sen är det ju det här med själva landningen.. Nuförtiden så kan väl planen i princip landa sig själva med när Farbror J flög så skulle dom komma i inflygningen så att de bara såg gröna ljus från landningsbanan om man kom fel i inflygningen såg man nämligen bara röda ljus.., och... Det var inte bra... ! För att dom inte skulle glöma detta så fick dom lära sig:
If your red you are dead
... Ok.... Å här sitter jag som en jäkla passagerare och ser inget ljus alls när vi ska landa, eftersom att det är låst till cockpit... Jag vet ens inte hur Kaptenen är. Han kanske har barn som han måste hämta på dagis..
Vi kanske är lite sena..
Och är han då noggran med ljusen eller glider han in mot landningsbanan, ser röda ljus och tänker
-Ähh det går nog bra
Hallå! Farbror J vad hade jag för nytta av den infon. Kaptenen kanske är färgblind, fejkade intagningen till utb.
Han kanske bara är en vätte som inte ens ser ut genom fönstret....!
Men jag ska tydligen bara lita på att personerna.. Vet vad dom gör?????!!! Och att dom inte är sena till dagis.....!
Och en sak till... När flygbolag valt att ha sin logga i röda tjocka bokstäver över hela planet. HUR I HELA
FRIDEN SKA MAN TYCKA DET KÄNNS TRYCKT
/Carro
bland så händer det att man inte lyckas komma på planet i tid.. dvs så i tid att man kan välja sin plats. Så hände denna morgon. Jag fick sitta ytterst mot gången sidan om en välklädd man i kavaj som satt vid fönstret. Han var fullt fokuserad på Ipaden. Denna morgon hade jag bestämmt mig för att hålla mig vaken och äta frukost på planet, händer inte så ofta, jag brukar somna ungefär när dom börjar prata om att stänga av mobiltelefonerna....
Men inte idag, idag var jag tuff och skulle vara vaken. Skönt nog så var inte den välklädda mannen lika tuff.. Han slumrade snabbt och sov... Tur var väl det! Frukosten kom och som ni alla vet så ska det vara näst intill omöjligt att hantera maten som serveras på ett flyg. Allt är helt galet inplastat och sitter fast med klisterlappar av karlssons klister typ så att man riskerar att armbåga grannen när man tar i för att få upp dessa. Och på brickan som är ca 30 gånger 20 cm ska det fås plats med mycket. Kaffe kopp, jouice diverse muggar ,servetter, macka, bestik,massa små påsar med salt och peppar etc. Och allt skräp, vart i allsin dar ska man lägga allt skräp. Nåväl jag är en late tjej och ska då förstås ha två mjölk paket om jag ska dricka vanligt kaffe.. de hära små trekants mjölkpaketen som håller i si sådär 3 år. Vem designade dessa j-a paket.. Dom är totalt omöjliga att öppna utan läckage, även dessa sitter med en liten påklistrad flick av typen karlssons klister. jaja det är som det är. Man sitter där och försöker tyst att öppna diverse tillbehör så tyst som möjligt av hänsyn till grannen som sover (jag borde sluta ta hänsyn, det är minsann ingen som tar hänsyn när jag sover). I alla fall så kom jag då till dessa fantastiska mjölkpaketen. Den lilla flicken sitter som berget men det går.. och... så händer det som inte ska hända.... Mjölken sprutar ut ur paketen.... på grannens fina kavaj arm..... OJ!!!!!!!! Det var inte lite..... 2 stora droppar som rann en liten bit på den fina marin blå kavajen..... ATTANS!!!! What to do.... Jag tittade med stora ögon på den stora vita fläcken på den välklädde sovandes arm... Var det någon annan som såg och vad ska jag göra. Jag grepade efter servetten men vänta nu.. Torkar jag han på armen så kommer han att vakna och då måste jag förklara vad jag håller på med.. Dålig idé... Eller ska jag väcka han och säga som det är:
-Ursäkta mig välklädde mannen men jag tror att det hände en liten olycka med din fina kavaj men ursäkta i alla fall... Nej det var ochså en dålig idé...
Kände att jag hade lite halvpanik. Stackarn skulle säkert upp på ett viktigt möte och där satt han inget ont annande med en stor vit fläck på den marinblå kavajen....
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ detta är så typiskt mig, vad hade någon annan gjort... Hmmm ja han vet ju inget men det hade ju vart sjukt pinsamt om han vaknade och såg kavaljen och fläcken, vad ska jag göra då?
Det var ju faktiskt ingen som såg... Jag låtsas som ingenting... Sitter och tittar på den jäkla fläcken hela flygresan och japp den torkar in men den försvinner inte, man ser den klart och tydligt.. Vi närmar oss Bromma och den välklädde mannen börjar vakna till. Jag känner mig nervös för att han ska se vad jag ställt till med... Nu börjar det svåra, samtidigt som jag vill ha koll på fläcken så kan jag inte titta för mycket då kommer ju han ochså att se den..
Låååånga minuter innan vi skiljdes åt... Puhhhh jag klarade mig. Jag har skickat en välklädd man på ett viktigt möte med en stor vit fläck på armen som han inte vet om.. på vänsterarmen... Oppsss.... Förlåt välklädde man…..
/Carro
Kaptenen/Styrman kommunicerar med flygvärdinorna genom att prata i all anropet eller i telefon. Och när man precis håller på och borda så säger någon från cockpit massa siffror så att värdinnorna kan räkna att ingen gått vilse på flygplatsen..
Då säger dom tex. 87 vuxna 15 barn och 2 elefanter........ Elefanter......!
Jag satt där och tänkte och tänkte. Vad är elefanter...? Är det någon som har ett extra stort handbagage eller vad. Jag och Klas som jag flög med satt och skämta och skratta och försökte räkna ut vad det var...
Då kommer det 2 personer som är str XXXXXXXXXL... Dom får två sätten var.. Jag och Klas tittar på varandra och har svårt att hålla oss för skratt..
Nää du skojar... Inte kallar dom stora människor för elefanter.....!!
Jaja det gick ett par flygturer och ibland var det elefanter och ibland inte.
Sedan kom det en tur till med elefanter och jag tänkte att jag nog måste fråga.
Så jag frågade en av flygvärdinorna
- ursäkta men vad menas med elefanter?
- Elefanter.....?! Svarade hon väldigt konfunderande
- Ja du vet när man Bordar planet så säger kaptenen ibland..
56 vuxna, 13 barn och 2 elefanter.
- ASGARV..... Infants. Dom säger infants..
Oki oki jag gav henne veckans garv... Jag bjuder på det. Det var dessutom en av de trevligaste värdinnorna så oki oki oki...
Men....!
Varför säger man två ord på svenska och ett på engelska? Vuxna barn och infants.. Adult children spädbarn ....
Hmmm kan inte riktigt släppa detta! Och är det nu så att man vill koda ordet spädbarn.. Varför inte koda det ordentligt. Typ vuxna barn och CODE RED!!! Hörde alla CODE RED!!!!!!
/Carro
Denna gången hade jag dansken och Farbror J som resesällskap. Eftersom att vi var sena på planet blev vi väldigt glada när vi ändå hamnade sidan om varann. Dansken och farbror J hamnade sidan om varann och jag på andra sidan gången sidan om en blond tjej som verkade känna personerna som satt längst fram.
Jaja vi va på plats och allt verkade lugnt ..... Men då hör man någon väldigt högljudd människa komma längs gången.. Då kommer en tjej ca 150 cm lång och typ lika bred... PustandEs och stånkandes och pratandes högt ( hon hade någon form av bokstavs kombination.. Förmodligen lååång) Vi satt långt fram i planet och hon kom närmre och närmre å då... Flygvärdinnan kommer och frågar om Farbror J kan flytta sig eftersom att platsen den stånkande tjejen skulle sitta på var en nöditgång. Artig som han är sa han ja och lämnade dansken till sitt öde sidan om den stånkande tjejen. Såg hur dansken bara försvann.... Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta.... Jag satt ju på andra sidan...
Men en det slutar inte här... Då kommer det en kille med assistent han oxå ganska högljudd och de enda platserna som nu är lediga på planet är de 2 allra längst fram, där man åker bak och fram... Och det var ju oxå näduttgång så där fick inte killen med assistent sitta då kommer Flygvärdinnan och frågar mig och tjejen som sitter sidan om mig om vi kan flytta längst fram. Hon blir inte så ledsen Eftersom att hon verkar känna personerna som sitter där... Jaja så hamnar vi alltså längst fram i planet och får åka bakoch fram.. Jag hamnar mitt emot en äldre gubbe... Han ser inte speciellt glad ut över att ha fått sällskap av mig. Jag tittar tillbaka surt... Men jäklar vad jag känner igen gubben.... Aaaaaaaaaaaaaaaaaaa det är ju Clabbe af geijerstam.. Attans. Han verkar tycka att han är lite bättre än mig och kända människor fÅr man ju som bekant i te
Titta på. O..K..E...Y! Var ska jag titta då, han sitter ju mitt emot mig. Å varför är han tuff han var ju typ kändis innan jag föddes, hade det inte vart för att jag sett han i idoljuryn hade jag ju i te vetat vem han var... Å ingen tidning och ingenting...
Hjälp!
Försöker få kontakt med dansken som nu ligger slickad i fosterställning längs vägen sidan om dn stånkande tjejen som talar väldigt högt om att hon har ont i nacken... Kissat på sig när hon åkte ambulans... Etc....
Alltså hur
Kunde det bli så här?! Vi satt långt fram i planet eftersom att detta är den delen av planet som är den lugna avdelningen. Men nu har den uppenbarligen blivit EN ANNAN
DEL PLANET.
Så ska planet lyfta och då inser jag nästa problem.... Jag får hålla emot väldig mycket
Med benen... För om jag kasar ner hamnar jag i skrevet på Clabbe!!! Å var ska jag titta??! Nej titta inte i skrevet!!!!! Å nej titta inte han i ögonen, han är ju känd???
Å dansken går det inte att få kontakt med med den slickade positionenhan har . Farbror J är årsmodell äldre och..... Han sover!!!!!!!
OKEY!!!!!! Bara58 min och 42 sekunder. Å snälla störta inte. Jag vill verkligen inte hamna i skrevet på Clabbe!!!!!
En timme kan kännas väldigt lång när man sitter i EN ANNAN DEL AV PLANET!!!!
/Carro
Att flyga är lite mer omständligt än att tex åka tåg.. Ett tåg kan man i princip hoppa på i farten , det kan man inte mEd ett ett flyg....! När man flyger är tider Ā-O . Man får numera bokningsbekräftelse per sms. Jättebra! Dessa sms kollar man 73 gånger bara för att va säker. Jag flyger 07.15 every week. Ändå kollar jag smset hundra gånger bara för att va säker. Jag måste åka hemifrån 06.00 allra senast 06.15 ( jag åker 06.16) men ändå kollar jag sms et hundra gånger och räknar baklänges när jag måste åka.....! Bilen ska parkeras, bagage checkas in igenom säkerhets kontrollen och latte ska inhandlas.. Inrikes måste man checka in 30 min innan avgång, dvs 06.45 Alla är trötta och tysta, ingen pratar. Alla sitter som en tyst klass och sneglar på iphonen, ipaden och ilandsproblemen. Efter säkerhets kontrollen syns ingen flygplans personal. Flyget står parkerat utanför. Ingen stress här inte... Bara att vänta..... Vänta.... Och väääääääänta!
Och sedan plötsligt så händer det!
Flygpersonalen kommer gående, det betyder incheckning. Då händer det något med den tysta klassen. Alla kastar
sig upp och fram mot disken. Iphoner, ipadar och ilandsproblemen bara försvinner och alla står nu och stampar som packade sillar.
Detta trots att vi alla har en bokad plats på planet!
Och när väl det ropas ut i högtalarna att
Det är dax för ombordstigning ...DÅ är det brottom! Snabbt ska man dra sitt bordingkort och gå mot planet. Eller halvspringa.... Sakar man efter riskerar man en hälsena eller två.. Likt en skrämd flock gnuer beger sig alla på planet.. Väl på planet fortsätter hetsen... Brottom brottom.. Alla ska sitta på "sina" platser, kavajer ska upp, väskor under stolen. Stressade flygvärdinor hovar ner folk på sätena och stressen är total eftersom att tider är Ā-O! När väl alla är på plats, alla väskor under stolen alla mobiler avstängda.. Hör man från Kaptenen:
- Godmorgon detta är från cockpit ( hur man nu lyckades få med både cock och pit i samma ord.....!)
Vi är lite sena men vi gör allt vi kan och ska försöka flyga in lite tid.
Seriöst!!!! Sena????!!! Nää vi är inte ett dugg sena, vi har kollat boknings sms sedan en vecka tillbaka, räknat baklänges för att komma i tid. Sprungit på planet med hjärtat i halsgropen och blivit nerkastade i sätena. Så nej nej nej.... VI är inte sena!!!!! Och vadå flyga in tid?! Vi ska idag trimma planet eller.... Det tar alltid 65 min att flyga till Bromma plus minus 5 min beroende på vind. Men idag har vi fått en super kapten som kan flyga upp oss på 35 min????! Seriöst... Nää kaptenen från cockpit säg som det är: du hade räknat fel, kom försent till jobb men försöker få bonuspoäng genom att påstå att DU kan flyga planet snabbare än alla alla! Cockpit..... Det hör man ju på namnet att man inte ska lita på något som kommer från cock- pit!!
/Carro
Presentation
Fråga mig
Kalender
| Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 |
9 |
10 |
11 | 12 | 13 | |||
| 14 | 15 | 16 | 17 |
18 | 19 |
20 | |||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
29 |
30 |
31 |
||||||
| |||||||||
Sök i bloggen
Senaste inläggen
- Jag sprang ett jävla marathon!!! (2014)
- Tid är pengar (Flyttad från aviator tur och retur)
- Vart ska man sitta dååååååå? (Flyttad från aviator tur och r...
- If you´r red you´r dead (Från aviator tur och retur)
- Rakt på kavajen!!!!!! ( Från aviator tur och retur)
- Elefanter på flyget (Flyttad från aviator tur och retur)
- I skrevet på Clabbe ( Flyttad från Aviator tur och retur)
- Vi är tyvärr lite sena (Flyttad från aviator tur och retur)
- Diskriminerad!!!!!!! (Flyttad från aviator tur och retur)
- Vraket och jag
- Bodybalance....
- Jag ska bara
- Hjälp jag håller på att bli vuxen
- Orkideé mördare
- Göteborgsvarvet 2013