Jag och Lunkan går i löpkurs/löpgrupp var måndag och torsdag, Vi var med löpgruppen och backtränade... Jag höll på att typ dö så fast besluten att ta lite mer backträning på egen hand begav jag och Lunkan oss till just den backen... djävulsbacken...!

Löprundan började fint, solen var på väg att gå ner och det var vår i luften, helt enkelt en perfekt kväll för en joggingtur. Vi begav oss genom skogen, förbi en stor äng. På ängen stod det ett gäng rådjur alldeles stilla och betade eller vad nu rådjur gör? Blev alldeles full i skratt för mig själv när jag tänkte att det borde va tvärtom. Jag och Lunkan som stod stilla och ett gäng rådjur som skuttade förbi. Då hade vi ju typ sagt

-Titta rådjuren

Nu var det ombytta roller och förmodligen sa något av rådjuren:

-Kolla idioterna!

Japp så var det nog. I alla fall ner för pålsjöbacken, en lång härlig backe, när den går nedför alltså:-)

Väl nere så var vi där.......vid djävulsbacken....!

Vi stannade och gjorde en plan, Lunkan hade ont i knäet och ville köra lite som kändes bra (visst Lunkan...) Jag hade redan en plan. 2 gånger skulle jag springa hela backen upp, inte öka inte köra intervall, bara upp.

Backen är lång... jätte lång...

Första halvan är inga problem men sen kommer dom krypande.. problemen, när man har en tredjedel av backen kvar känner man en påtaglig syrebrist, flåset hörs högt och tydligt och benen är tunga..

Någon/något bara susar förbli mig, jag blev sådär överaskad/rädd så man bara rycker till i hela kroppen...

Jo visst en av 5 grabbar med ben upp till mina axlar bara susade upp för backen om och om igen... Hua... Långa ben, fita och stora fötter bara swishade dom upp för backen om och om igen. Visst är det orättvisst där kämpade jag för kung och fosterland och så kommer dessa svenska kenyaner liknande varelser och sussar om en... så att man till ock med blir rädd...

Nåväl efter den överaskande omkörningen fortsatte jag kämpa med den j-a backen. Andra gången jag skulle upp sa jag till Lundgren 

- Ahh de värsta som kan hända är att jag svimmar av syrebrist nu ska jag upp en andra gång!

Sagt och gjort, tog mig upp en andra gång (klarade nämligen inte riktigt två gånger sist vi var där..)

Svårt det där med backar.. lite fart måste man ju ha men samtidigt kan man inte ta ut sig för mycket i början för då orkar man inte hela vägen och andningen.... borde det inte finnas strategiskt utplacerade syrgastuber på löp stråk och i djävulsbacken.....!

Är ju lite väl tungt och konka med sig egna tuber...

Efter backen travade vi fint hemåt. Perfekt runda och sååå nöjda.

Faktum är. Jag är verken född i afrika, inte med två meter långa ben, inte med endast 50kg i kroppsvikt, inte heller med 45or i skor. Men det är just det som är grejen att det är JAG som kämpar i backarna och JAG som jobbar på flåset.

And at the end of the day: Kan JAG luta mig tillbaka och vara nöjd med att ha sprungit en mil eller som idag besegrat djävulsbacken.

 p.s Som Sally Satesson sa:

- Det går inte att bromsa sig upp för en uppförsbacke;-)

/Carro

Påsk och jag skulle ta tillfället i akt att baka lite. Jaf tycker nämligen att det kan vara ganska kul att baka men är inte själv så glad för kakor så jag tänkte att jag bakar lite kakor och gör lite fina påsk arrangemang och ger bort till nära och kära istället för att köpa gamalt godis som alla butiker letat fram och rear ut. Hur många gånger har man inte fått ägg md äckligt godis som ligger kvar i de där äggen tills de nästan går ut själv.

Så jag planerade att göra lite kokostoppar, nötkakor och biskvier. Och alltså nötkakor är ju inte speciellt svårt att göra, mala nötter i med resterande ingridienser........ sen står det i receptet, forma till toppar. Alltså hur formar man toppar???!!!!! Provade att forma med händerna men det blev liksom mer en misslyckad boll.. Försökt att forma med två skedar som man vänder med baksidan mot varandra. Nja det gick ju sådär va. Provade att ta upp smet på skeden och liksom kasta i plåten med lite kraft men det såg mer ut som något som vart påkört.

Jag tittade på bilden i recetet och försökte om och om igen, utan resultat. Läste raden om och om igen ifall jag missat någon ledtråd men det stod klart och tydligt

-FORMA TILL TOPPAR

Men det står inte hur. Hur formar man en topp. Och i vilken klass lärde man sig det?!

Ja jag testade om och om igen men inte blev de några jäkla toppar. Letade i alla skåp om jag hade något som skulle kunna fungera som mall, men icke. 

Jag gjorde helt enkelt så att jag gjorde lite olika varianter, formade några med händerna, formade några med skedar och kastade några med kraft ner i plåten..........

Sen var de ju de hära kokostopparna..... den här smeten är nämligen lit sprödare. Ja och hur gör man KOKOSTOPPAR!!!!!!

Alltså smaken är ju viktig men hur goda kokostoppar man än gör å ser de ju inte så aptitliga ut om det ser ut som något som är påkört!!!!

När man tittar på Tina och Leila och allt vad dom heter så ser de ju så enkelt ut. Chop chop så är det klart.

Detta är falsk marknadsföring. Det är inte bara chop chop.. Detta kräver tålamod, tålamod och tålamod...

Ja det är faktiskt näst intill omöjligt. 

Detta borde man kanske nämna i såna bakprogram, man kanske bara kan lägga till en liten text i slutet som säger

- När ni provar detta hemma kommer det INTE att vara så lätt som det ser ut..

Nää jag Tina och Leila blir aldrig en trio., det är något som är helt säkert.

Och gu nåde den som inte äter mina kakor med andakt ty dom är gjorda med blod,svett, tårar och MASSOR med kärlek (fast att dom ser ut som påkörda kycklingar)

Alltså ...

Bodypump, ni vet de här träningspasset där man tränar de flesta av kroppens muskelgrupper inom loppet av en timme, i grupp. Kan de bli bättre? Låter ju hur bra som helst, eller hur! Men..... Det är givetvis inte så lätt som det verkar... Det tog mig ( hmmmm vågar man erkänna) år av misslyckande.. Å nu tänker ni: hur svårt kan det va?! Precis.. Hur svårt kan det vara!!

Nu ska jag berätta om första gången jag gick på Bodypump (läs 25 första).

Man kommer in i en sal tillsammans med kanske 30 andra, i alla former och modeller. Det blir snabbt ett jäkla virrvarr eftersom att alla nu ska bygga sitt eget lilla gym. Stång, vikter, hantlar, steep brädda och dyna ska fram. Allt ska organiseras och dom som är riktigt rutinerade har massa olika vikter och hantlar eftersom att dom precis vet vad deras muskler tål. Jaja kan väl inte va så svårt. Pice of cake jag är ju dessutom ganska stark så dom där små vikterna kommer ju inte märkas.... Små människor kom utbärandes på tunga vikter men jag hade ju ändå blivit varnad så jag kände lite på 5 kg hantlarna, tja dom känns ju inte så mycket, tar med dom och tror jag samma till stången. Totalt självsäker. Herregud bär ju i princip rundor på hästar så 10 kg är ju verkligen nothing... Tänkte jag! Men jäklar vad jag hade otur när jag tänkte.

I ett snabbt och intensivt tempo växlade vi mellan olika muskelgrupper. Och mina vänner, har ni träffat herr utfall. Oh myyyyy gooood! 5 min in i matchen insåg jag mitt misstag. Jag tittade upprepade gånger på hantlarna. Har jag verkligen bara tagit 10 kg?! Dom väger mycket mer än dom 10 kg jag brukar känna på. Ben som skakar, armar som skakar och alla andra ser väldigt nöjda ut. Sneglar på klockan och inser att jag ska överleva 40 min till.....40 min!!!!!!!!!!

Jag kan ju inte gå och byta vikter mitt i allt. Och hur i hela friden orkar dessa små människor alla dessa vikter. Nää vikterna MÅSTE vara felmärkta. 

Dum som man är har man kvar de "felmärkta" vikterna och försöker ändå smyggfuska med någon övning för att det helt enkelt inte går.

När passet är slut är det knappt att man orkar bära tillbaka vikterna på sin plats. På skakiga ben tar man sig hemåt och inser att morgondagen inte kommer att bli kul....

Morgondagen börjar redan på natten.. Känslan när man vänder sig och det liksom känns som en svullen lårmuskel håller på att separera sig från resterande benet är inte mysigt. Efter en plågsam natt vaknar man och har ont i hela kroppen och förstår inte hur detta ska gå till. Jag kan ju inte stanna hemma.... Kan ju inte ringa till jobb och säga:

- hej det är Caroline, jag måste va hemma idag, gick på Bodypump igår.

Nää bara att försöka ta sig ur sängen. Magmusklerna känns liksom ruttna när man spänner sig och försöker kliva upp. Väl uppe på benen inser man att dom inte bara skakar som aspelöv, Vaden har tydligen oxå blivit 10 cm kortare över natten. När så tröjan ska på och armarna över huvudet inser man att det går bra och lyfta dom 20 cm sen tar det stop och man behöver liksom båda armarna till att hjälpa varandra. Strumporna...... Kan inte böja benen, inte böja överkroppen och definitivt inte sträcka armarna. Kan man va utan strumpor?

Och gå.... Hur går man när man inte kan belasta, böja eller sträcka ut benen?! Jo som en aspackad, höggravid kalleanka..... Med mycket korta steg.

Å gå på toaletten.. Hur i allsindar ska man komma så långt ner?! Den här känslan när man har pjäxor på sig på ett halt klinker golv och ska försöka sätta sig ner MEN det gör dessutom ont oxå. Armarna trevar frenetiskt efter något att hålla i och liksom hissa sig ner... Och toalettringen mot baksida lår... AJ! 

Känns ju uppmuntrande att detta bara är dag 1 och dag 2 kommer att bli värre....

Då kan jag av egen erfarenhet tala om att dag 3,4,5,6 inte heller var så jäkla kul OCH det var ingen i min närhet som inte la märke till min nya gångstill.....

Det finns då ett inlärningssätt som heter trial and error... Jag gjorde många försök och misslyckades lika många gånger. Men nu.. Bara i veckan gick jag på mitt första Bodypump där jag både kan ha strumpor dagen efter och gå på toaletten. Hemligheten. MINDRE VIKTER!,, för när allt kommer omkring ska ju vikterna lyftas ganska många gånger och leker man med tanken att multiplicera vikten med antalet gånger du gör repitionerna så blir ju tex 2 kg snabbt kanske mycket vikt egentligen.

Ett tips på vägen: titta inte på dom andra ( bara dom nya som gör samma misstag med vikterna,hihihi). För när allt kommer omkring är det ingen av dom som kommer och hjälper dig upp ur sängen dagen efter.

/ Carro

   Lergöksloppet 2012

Det var nu det gällde.. Detta var mitt tredje lopp för året och det var nu jag skulle springa under timmen. Lunkan skulle agera hare. Hare: skulle hjälpa mig att hålla tiden, puscha mig att göra ett bra lopp på en bra tid, hålla koll på klockan så att vi sprang i rätt tempo. När man är hare så har man dessutom ingen press på sig själv eftersom att man springer saktare än vad man kan..... Ja ni fattar, hon skulle helt enkelt ställa upp i detta loppet för min skull.

Nåväl jag hade ju som sagt redan sprungit lite lopp och tränat en hel del. Dagen till ära hade jag dessutom ett par alldeles alldeles nya löparbyxor, av det inom löpning väldigt kvalitativa märket Skins. Detta var inte bara ett par alldeles alldeles nya fina byxor, dom skulle dessutom motverka mjölksyra. Kan de bli bättre????!! I min fantasi såg jag mig själv segla in i mål på 58minuter..

Pice of cake:-)

Taggad till max allt förberet, celciusen nere uppvärmningen genomförd och klockan laddad och startsignalen ljuder och vi är i väg med klungan. Vi börjar beta av meterna och Lunkan visar tummen upp och menar på att vi håller tiden.

När jag springer så måste jag lyssna på hög musik för att inte tappa fokus som man lätt gör när man hör någon (en själv) flåsa som en elefant..

Vi sprang på, fortfarande i klunga och det kändes riktigt bra och där kom den, Lunkan vissar tummen upp... När vi så passerar sisådär 3km känner jag hur mjölksyran kommer krypande i benen... mjölksyran som förvanlar benen till tunga tunga stolpar och marken till sirap.. Men jag var inte alls så oroloig eftersom att jag faktiskt hade ett par byxor på mig som ska motverka mjölksyra, de släpper väl snart tänkte jag. När vi passerar 4km börjar det bli glest med folk omkring oss och Lundgren börjar nu veva med armarna att vi måste öka takten.... ÖKA TAKTEN NILSSON!!!!!!

Är människan fulkomligt galen eller, jag kan ju knappt röra benen, jag tar av hörlurarna för att berätta att mjölksyran inte ger sig, då inser jag att lunkan springer och pratar i telefon i sitt headset...... HALLÅ jag håller på att dö här och hon springer och pratar i telefon......!!!

Försöker förklara läget varpå Lunkan bara svarar sluta gnäll det ger sig snart nu måste vi öka..

Herregud!!! Näskommande 6km var de värsta kilomerarna i mitt liv... Menen ville verkligen inte röra sig, mjölksyran hade kommit för att stanna och vi var nu sist kvar och klockan.... den hade Lunkan gett upp för länge sen. Och jag vill nog bara helst lägga mig på marken och skita i det eller ta bussen hem. Men näääää vi var ju mitt ute någonstans i skogen så det var bara att fortsätta springa (springa)..

När vi kom förbi kontroll platserna stod funktionärerna och applåderade, kunde nästan höra hur dom tänkte, hon måste va utvecklingsstörd eller nåt, vad duktig hon är som ändå försöker ta sig igenom loppet med sin assistent!!

När så väl målet uppenbarades ( eller ja alla som gått i mål hade typ gått hem, men vi visste ju var målet var) på 1h 18 minuter................!!!!!!!!!!!! Mina ben var så fula med mjölksyra, arg på mig själv, arg på byxorna, arg på funktionärerna, arg på Lunkan som sprungit och samtidigt pratat i telefon och mest arg på hela världen..

J´´Hur som haver kunde jag inte släppa att jag sprang med mjölksyra i 6km (aldrig hänt tidigare) och att jag dessutom sprungit 10 min sämre än mitt förra lopp när jag nu var taggad mer än någonsin.

När hon som fixat skinsen till mig fråga hur det gick sa jag lite skämtsamt:

- Jag skulle ha ett par byxor mot mjölksyra inte för mjölksyra..

-Kerstin svarar:

- Du kollade väl så att str stämmer med vikt/längdtabell?

What...... prova ju bara om dom passade, hem och kolla kartongen. What the fuck!!!!!!!! Jag vägde 20kg för mkt för den str jag hade.... skins är ju som sagt komprissionsbyxor... så jag mina ben hade ju vart mer eller mindre stasade...

Skrattretande - oh yes..

Men när allt kom omkring var jag förmodligen den ända som sprungit med stasade ben i 6km :-)

Carro

Ännu en dag i resans tecken...

I vanlig ordning börjar vi på Ängelholms flygplats.. Denna morgonen skulle jag bli glatt överaskad.

På väg ut till flyget står det en rar tjej med en korg och ger alla passagerare en pressent. En bodyskrubb av ett märke jag ens inte kan stava till .. Yves Roger ( yves rocher). Fint hade dom gjort det , skrivit en fin lapp och klistrat på där det stod Tack för att ni valt kullaflyg och satt på krusat pressent snöre.

Ja en jätte fin pressent. Glad blev jag och satt hela resan upp till Sthlm och tänkte på min bodyskrubb. Guuu vad skönt efter en hård arbets dag ska jag minsan prova min yves Roger !!

Jaja väl i sthlm var det dax att kliva igenom säkerhets kontrollen. Och efter att blivit visiterad i vanlig ordning väntar jag på min väska. 

Och den kommer ... Men!!! Då säger farbror kontrollant :

- Är detta din väska?

- Jo

- får jag titta i den?

- tja får du väl..

Farbron börjar genast rota i min " välorganiserade" väska och får tag i min yves Roger !

- det här är flyttande och får inte tas med!

- me me me jag fick ju det precis av flyget!

En kontroll tjej stämmer in

- Ja förstår i te vad dom tänker med, det är ju inte den första...

Och döm om min förvåning när hon tar min yves Roger och stoppar i en grå back full med massa andra yves Roger!!! 

Jaha.. Hur tänkte flygbolaget där? Hahaha vi her alla passagerare en pressent dom bara får ha en timme mohahahaha.... Elaka flygplans människor.

Men personalen på Bromma måste vara överlyckliga förutom att dom är ägare av tonvis med nagelfilar så har dom nu flera årsförbrukningar av body skrubb.

Å vad var det för säkerhetsrisk egentligen.. Om jag nu hade vart en tänkbar terrorist... Skulle jag då gjort tvålögon på kaptenen?!

- Houston we hade a problem! I got yves Roger in My eyes..... 

Jag som blev så glad för yves Roger!!!!!!!

/Carro

Jag skulle upp ett ärende till Sthlm och begav mig i vanlig ordning genom säkerhetskontrollen iklädd jeans stövlar och kavaj.. Det gick galant , inga problem där inte. Dom kom lite senare.. 

2 dagar senare skulle jag till Visby och jobba dvs Ängelholm - Bromma - Visby tur och retur.. Inget ont anande stegar jag mot säkerhets kontrollen klädd på samma sätt som 2 dagar tidigare, jeans kavaj och stövlar. Men denna gången piper det fruktansvärt när bag går igenom säkerhets bågen.

Säkerhets tanten blänger Surt på mig pekar på stövlarna och säger:

-Ta av dig stövlarna och lägg dom på bandet

.. Suck menar Tanten allvar.. Jaja bäst att lyda går till aka genom bågen likt en hund med svansen mellan bena..

Ska bara ta av mig stövlarna.. Man tar inte BARA av sig stövlarna!!! När man tar på sig stövlarna funkar det så här .

1 man har tajta jeans som är väl vikta och nedstoppade i strumporna för att det inte ska se knögligt ut. När sedan själva påsättandet av stövlarna ägt rum så puffas jeansen omsorgsfullt upp lite gran för att det liksom ska se snyggt ut. Här står jag alltså bland guccitanter och kostym gubbar med en bitter kontrollant blängandes på mig å ska BARA ta av stövlarna. Nåväl stövlarna åker av och här står jag på bara strumporna med strumphällen fladdrande längs vaden någonstans med korvade jeans och känner mig totalt osnygg och utlämnad. Väl igenom hastar jag på stövlar à då kön nu blivit lång går fram till kontrollanten och säger:

- du ursäkta jag måste fråga dig . Jag flög häromdagen med stövlarna och då pep det inte. Varför piper det idag?

- Det är mängden metall som läggs ihop, Nästa gång ber jag dig kanske ta av klockan Svarade hon med översittar röst.

What the f-k vad är det för fel på folk. Hon menade alltså att hon gjorde så för att jävlas. Jävla kärring!

Jaja jag snappade upp det käring jävlen sa så där ja nu vet jag hur jag ska föra. Uppe på Bromma testade jag min teori och la av både klocka och glasögon och yes det pep inte. Sådär ja problem löst. Jag gjorde samma i Visby på vägen hem och det fungerade ypperligt . MEN.... När jag sedan står i kön på Bromma och ska lägga glasögonen hör jag kontrollanten väsande:

-du behöver i te ta av dig dom.

Haha trodde hon va, jag visste ju precis hur jag skulle göra och var sjukt självsäker sträckte på mig och svarade:

- annars får jag ju ta av stövlarna!

Det skulle jag inte ha sagt.... Då svarar den väsande tanten:

- Då får du ta av dom nu ochså!

Jag svarar malligt:

-det behöver jag ju inte nu när jag lagt klocka och glasögon!

- Du kan ju prova svarar den väsande Tanten

Jag provade och ja det pep.... Då kommer en lite tjej och ska visitera mig .. Hon är så liten att hon får stå på tå och sträcka upp armarna för att nå upp till mina axlar... Suck! Tur för henne att jag inte var en riktig terrorist då hade jag blåst omkull henne...…!

/Carro